Har lyssnat på radion en del i dagarna, jag gör gärna det när jag jobbar.
Det finns väl ingen som har undgått att det är pride festival i Stockholm.
I alla fall inte om ni lyssnar på SR dvs det enda man kan lyssna på i radioväg.
Reklamradio Suxxxor!
Årets tema är sport och "bara ben på Glenn Hysén" var öppningstalare. Glenn är kung för mig jag kommer ihåg 1988 - Sverige - England... jag var 13... såg hur Glenn "strippade" anfallande engelsmänn(inte "britter" för i fotboll spelar alla storbrittanien i olika lag), till exempel jättar som Gary Lineker. jag kommer ihåg att jag satt å hötte med näven å skrika att "här kommer du inte förbi" mm.
Hörde i dagarana även en intervju med Glenn i rasiosporten de senaste dagarna där han fick lista sina top 5 ögonblick inom fotbollen. Han nämnde 3-0 vinsten mot Barcelona...
tror det var -86, jag kommer knappt ihåg den matchen, men jag kommer ihåg att jag grät när den var slut... för jag satt på Ullevi... på Barcaläktaren.
Jag har ALLTID vart "blåvit" när det gäller svenska fotbollslag. Men när man är 11 år och ½ Spanjack så måste man ibland vika sig för sina föräldrar(läs pappa)
På senare tid har jag bytt favvolag i Spanien, numera är det Real Madrid som gäller. De är alltid illa omtyckta av alla för att de köper spelare som bara den, men det är faktiskt de som kommer underifrån som är de som gör något vettigt. Kolla bara på Raúl, Casillas, Guti mfl. både Cassilas å Raúl skrev 100 års kontrakt när de kom upp i A-laget och det känns som om dom ALDRIG kommer att spela nån annanstans.
Men vaffasen har detta med titeln till dagens inlägg att göra...undrar ni som aldrig läser denna bloggen.
Knuten till den här säcken är kanske inte den starkaste i knopmagasinet.
Som jag ovan nämnde så har det ju vart pridevecka med tema sport, i stockholm.
De senaste dagarna har man i nyheterna till och med taqgit upp , att man inte skall använda nedsättrande uttryck som ledare till unga adepter i idrotsklubbar osv. ett av de uttrycken som har florerat en hel i media det senaste är "att inte vara en kärring", ett uttryck som i mångas ögon/öron är förnedrande mot kvinnor.
Ja det är det i många vinklingar!
En kärring för mig har aldrig varit en kvinna som man ser ner på. det KAN var en kvinna som är jobbig. Det är en kvinna som sätter sig på tvären, en som klagar på saker som är fel i deras ögon. En kärring kan vara en dam som klagar på saker som i många andras ögon är onödiga och löjliga.
Det är den senaste bilden jag får på näthinnan när jag sätter in det i ett idrottskontext så att säga.
Exempelvis: en pojke/eller flicka ramlar på, säg en fotbollsmatch(inget allvarligt skedde). tränaren säger:
- sluta bete dig som en kärring..... STOP... jo visst låter det grovt/skarpt/illa men tränaren menar troligtvis nått i stil med....
- det var väl inget... opp å hoppa!
Så fattade jag det som när jag spelade i Lindome GIF, när jesus just hade köpt ett par knäbyxor.
I många andras ögon är också en kärring en person som gråter för "ingenting".
Framförallt när det inte rör fysisk smärta, då får man gråta...om man är under 15.
.. jo ja just det, knyta ihop säckjävlen var det!
Jag hade turen/oturen att min mamma och pappa sig för typ 20 år sedan.
Tur, undrar ni?
Jo jag blev en annan person. En som klarade stänga inne sin känslor... när det "sket" sig.
Otur...
Mina betyg sjönk från 4.5 till 3.4 dvs från mer eller mindre MVG till Knappt G i mina ögon.
sedan 1988 har allt gått mer eller mindre år skogen.
jag har vart en istängd jäkel som i och för sig vart en glad prick länge.
14 Januari 2006 dog min mamma, 52 år gammal. I sviterna efter en lungcancer. Det var i och för sig metastaserna i hjärnan som tillslut "hjälpte" henne ifrån hennes sista helvete.
himla tråkigt. Och skönt.
Jag har jobbat i Äldrevården många år och har sett många människor dött... skillnaden var ju att denna gången var det min mamma och hon var "bara" 52. jag har jobbat på äldreboenden och hjälpt många panchisar på dass. men att hjälpa en mamma på dryga 50 på dass och att "känna" på sig att man skall vara den starke äldre brodern och klara allt, gör att man hör en röst i bakhuvudet....
- Va inte en sån jävla kärring!
Jag var inte en jävla kärring. Jag gjorde som många andra som har yngre syskon, lägg problemet på dem. Jävligt moget!!!
Jag lämpade över allt pappersarbete på min underbara gravida syster. Som aldrig fick visa upp sin son för vår mor. Jag har SÅ dåligt samvete för detta och min syster kommer alltid att kunna utnyttja detta för tjänster för ALL framtil framöver. Under denna perioden var jag enbart muskler för att flytta ut jox från mammas lägenhet.
Jag var TOM, trött, och likgiltig. vilket känns ganska logiskt då man mist sin mor.
Jag har alltid vart en torr jävla känslolös idoit men om nån snackar familj blir jag väldigt känslig.
Detta beror kanske på min familjesituation.
Förra fredagen så brassade jag och min festmö ner till Malmö, jag lyssnade på P1 i bilen ,på Magdalena Graaf som var sommarpratare. hon pratade om sitt otroligt jobbiga liv och om bandet till sin mor... då spelade hon IL DIVO - MAMA...
Tårarna kom och gråten stockade sig i min hals.
Samma sak hände idag när jag lyssnade på Mona Sahlin, under hela programmet. Mona berättade så himla bra att jag blev riktigt rörd. Allt ifrån Anna Lindh till Nelson Mandela.
Så det kanske är så att man är en kärring utan att man kanske vill erkänna det.
Jag har sedan min mors bortgång väldigt lätt till tårar. Även när det gäller filmer och tv serier (läs: oprah, extreme home makeover mfl.)
dessutom har jag sedan länge irriterat mig på mina grannar... hur dom skräpar ner och hur dom väsnas.... för att inte snacka om tvättstugan,,,,
FAN va gôtt att man flyttar till hus...snart!
Jag är fan stolt över att var KÄRRING!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar